Your Custom Text Here
Anton Löf presented RMG Consulting’s views on the future of high grades iron ore at the China International Steel & Raw Materials Conference in Qingdao, China organised by CISA (China Iron & Steel Association). Anton spoke at the New Iron Ore Mining Projects Seminar.
For more information visit the conference website: http://www.ironoreconference.com/en/home.asp
Magnus shared our views on “a more sustainable future - for the mining industry and the world!?” at the Bergs 200 år jubileum. It has been 200 year since the first Swedish educations in mining engineering started.
Photo: Petra Älvstrand
Magnus Ericsson with friends at the Academy of Engineering Sciences have written an opinion piece in the Swedish newspaper NyTeknik.
Produkter som är konstruerade för att kunna plockas isär är helt avgörande för ökad återanvändning. Förbrukningen av resurser inom elektronikindustrin är katastrofal, skriver bland andra Rolf Sandström, KTH och Charlotte Andersson, LTU.
På bara ett år har priset på litium fallit med 30 procent. Oroande för Kelibergruvan som vill vara först med europeiskt litium? Inte alls.
Magnus Ericsson kommenterar litiummarknaden och gruvbolaget Keliber i Vasabladet.
Magnus Ericsson was interviewed in the news and gave his views on the lithium market.
Trög elbilsförsäljning ger prisfall på litium
Priset på litium, som bland annat används för att tillverka batterier i elbilar, har fallit med 30 procent. Nya gruvor och sviktande elbilsförsäljning ligger bakom prisfallet.
Enligt nyhetsbyrån Bloomberg så har priserna på metallen litium rasat med 30 procent sedan mitten av förra året.
Anledningen är att många snabbt har flockats till vad som såg ut som en lukrativ gruvnäring. I Australien öppnade nyligen sex nya litiumgruvor.
– Det räcker med att det kommer i gång tre-fyra fem gruvor runt om i världen så har man täckt efterfrågan, säger Magnus Ericsson, professor i mineralekonomi och grundare av råvaruanalysföretaget RMG Consulting.
Samtidigt så har elbilsförsäljningen inte riktigt fått den fart man förväntade sig. I Kina, den största marknaden för nya elbilar, sjönk försäljningstillväxten första kvartalet i år jämfört med samma period i fjol.
Magnus Ericsson på råvaruanalysföretaget RMG Consulting säger att litium-marknaden är extra känslig för variationer i efterfrågan, eftersom den är relativt liten.
– Marknaden för litium har varit i storleksordningen 25-50 000 ton upp till för något år sedan. De stora metallerna, stål till exempel, det är 2000 miljoner ton varje år. Så det är en väldigt stor skillnad i efterfrågan mellan de olika mineralerna och metallerna, säger han.
Det är riskabelt att ge sig in i litiummarknaden nu, menar Magnus Ericsson. Det kan ta uppemot 15 år att starta en gruva, och på den tiden kan mycket hända.
– Det är inte säkert att den typ av batterier som man nu pratar om kommer att bli det som gäller om 10-15 år. Det här är en ny bransch, det kommer nya ideer och nya tankar. Befintliga batterikonstruktioner går det inte åt lika mycket kobolt, nickel eller litium som det var bara för några år sedan, säger Magnus Ericsson.
Skillnaden mellan tillgång och efterfrågan kommer få priset att svaja lång tid framöver, tror han.
– Med snabba förändringar på efterfrågesidan, om det kontrasteras mot långa processer på gruvproduktionssidan. Då får man en marknad som är lite i obalans, man kommer att få se stora prisuppgångar och prisfall på det här metallråvarorna i framtiden också. Det är jag helt övertygad om, säger Magnus Ericsson.
Philip Ramqvist
philip.ramqvist@sverigesradio.se
read more: https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=7273490
Our dear friend Prof. Dennis Buchanan will present the course Valuation of Mineral Projects Based on Technical and Financial Modelling in Oulu, Finland, 22 - 25 October. During several years Raw Materials Group cooperated with Prof. Dennis Buchanan bringing his courses to Sweden. A much appreciated course for all those participating.
The course will be of particular interest to mining analysts, fund and asset managers, bankers, engineers responsible for development planning, exploration managers and other specialists in the valuation of mineral projects. It will also be of interest to government officials.
The course will be relevant to entrepreneurs needing to understand the qualifying framework that private equity funds use to evaluate projects.
Iron Ore Market Review 2018
CIS Iron and Steel Review (2019 Vol.17)
Iron ore prices remained at relatively high levels during 2018. Premia paid for high quality ores increased and are substantial. Global iron ore production is estimated to grow by around 2% in 2018. Sharp cuts in production of un-beneficiated ore have taken place in China during 2018. Demand for iron ore in general and for high grade products in particular has however increased. Future developments in China, both in the steel and iron ore industries, will be crucial to the global iron ore markets in 2019. This review is written in March 2019 and incorporates as much as possible figures and trends for the full year 2018, in some cases this is however not yet possible.
I spåren av elbilsboomen exploderade även intresset för att leta batterimetaller i Sverige.
Men än så länge har ingen gruva fått tillstånd. Och det lär dröja många år innan Northvolt kan hoppas på något därifrån, enligt Bergsstaten.
Vanadin, litium, kobolt, mangan, grafit och nickel.
Alla är de metaller intressanta för batteritillverkare som Northvolt som nu tryckt på startknappen för sin jättefabrik i Skellefteå. Och de finns alla i Sverige.
Intresset för att leta efter dem har ökat kraftigt senaste åren.
Mellan åren 2010 och 2015 låg beviljade tillstånd att leta efter vanadin, litium och kobolt på mellan noll och 13 per år. 2016 stegrade den siffran till 34 för att öka till 65 året därpå och 43 stycken i fjol.
– Metallerna finns i Sverige, men inga gruvor, säger bergmästare Åsa Persson vid Bergsstaten.
Prospektering och att slutligen få tillstånd att utvinna mineralen är en lång process.
– Det handlar om många, många år, säger Åsa Persson.
Vissa har kommit längre, bland andra Talga Resources som har hittat en stor fyndighet grafit i Vittangi, enligt bolaget med den högsta halten i världen. Men gruvtillstånd saknas ännu, något de hoppas få klart med i höst. Planen är att förädla grafiten till färdigt anodmaterial med fullskalig produktion 2023.
– Vi vill se oss som en del av de värdekedjor för batterier som växer fram i Sverige, säger Talgas Sverigechef Anna Utsi utan att vilja gå in på huruvida företaget har kontakter med Northvolt.
Statliga gruvjätten LKAB har dragit i gång ett projekt för att ta reda på gruvslammet, restprodukter från järnmalmsbrytningen innehållandes olika jordartsmetaller, bland annat vanadin. Gruvbolaget avser att träffa Northvolt för att se om det finns några intressanta samarbetsprojekt.
– Men vi har inget som i dag utvinns, säger David Högnelid, marknads- och kommunikationschef på LKAB:s division Specialprodukter.
En annan svensk gruvjätte, Boliden, har heller inget att erbjuda i dagsläget, enligt bolaget.
Att dra i gång en gruva för smala och relativt sällsynta metaller är ett högriskprojekt, enligt flera bedömare TT talat med. Det gäller att ha långa planeringshorisonter för att våga investera.
I dag hämtas exempelvis mycket av världens koboltutvinning från politiskt mycket osäkra Kongo. Det driver upp priset, speciellt när efterfrågan på batterier skjutit i höjden.
Den priseffekten kan klinga av om läget skulle bli stabilare och därmed spricker kanske kalkylen för en tänkt ny koboltgruva.
Utöver det är teknikens framtid osäker.
– Batteristandarden är oklar. Man vet inte vilka metaller som kommer att vara rådande i batterierna framöver, säger Anton Löf, råvaruanalytiker på RMG Consulting.
Fakta: Metalljakt i Sverige
I fjol lämnades totalt 166 ansökningar om undersökningstillstånd av mineralfyndigheter in i Sverige. Året innan var motsvarande siffra 227 och året innan dess 139 tillstånd. Totalt gällande tillstånd låg vid senaste årsskiftet på 623, aningen högre än åren innan.
Åren före 2013 låg ansökningarna kring 200 per år, innan det blev ett fall under några år.
Bland de beviljade tillstånden 2018 var koppar och guld de vanligaste mineralerna och platserna vanligtvis belägna i Norrbottens och Västerbottens län.
Källa: Bergsstaten
Publicerad i Svenska Dagbladet 2019-06-13
Olle Lindström / TT
Magnus Ericsson and Olof Löf publishes article in Mineral Economics.
In several low- and middle-income countries rich in non-fuel mineral resources, mining makes significant contributions to national economic development as measured by the revised Mining Contribution Index (MCI-Wr). Ten countries among the 20 countries where mining contributes most (highest MCI-Wr score) have moved up one or two steps in the World Bank’s country classification between 1996 and 2016. In particular, African countries have benefitted. Socio-economic development indicators also show signs of progress for African mineral-rich countries. This paper provides an update and expansion of an earlier study within the framework of the United Nations University (UNU) World Institute for Development Economics Research (WIDER) initiative Extractives for Development. Based on the detailed data available for the sector, such as production, export, prices, mineral rents, exploration expenditure and government revenues, an analysis is carried out of the current situation for 2016, and trends in mining’s contribution to economic development for the years 1996–2016. The contribution of minerals and mining to GDP and exports reached a maximum at the peak of the mining boom in 2011. Naturally, the figures for mining’s contribution had declined for most countries by 2016, but importantly the levels were still considerably higher than in 1996. The results of this survey contradict the widespread view that mineral resources create a dependency that might not be conducive to economic and social development. In addition, this paper presents an attempt to use already available socio-economic indicators for African mineral-rich countries to measure socio-economic developments. One preliminary conclusion of this survey is that mining countries perform better than oil-producing countries and non-mineral countries in Africa as measured by these indices of human development and governance.
Anton Löf and Olle Östenssons paper “Downstream activities: The possibilities and the realities” is discussed in the NZZ Neue Zürcher Zeitung.
Internationalisation of mining education and research - a recurring process running through the centuries
International cooperation and mobility are buzzwords of today’s research and innovation clusters all over the world. These are however not new concepts. The understanding that research and innovation can only thrive in an international and open environment has been in place for at least 300 years in Sweden. All interested and knowledgeable scientists and business developers have been welcomed to push the front of knowledge and the industry forward. The international contacts of Swedish mining education, research and innovation prove that with an open mind and a persistent, long term effort results will come.
The roots of mining education and research in Sweden dates back to the 17th century. Initially the focus was on applied research rather than education, but the early efforts also slowly led to important purely scientific results. Swedish metallurgists/chemists have discovered more elements than scientists from any other nation. Over 150 years, from the early 18th century to the end of the 19th century, 20 elements - and among them many industrially important metals — were isolated and described.
The ancient Falu copper mine was the logical choice for location of one of the first technical schools in Sweden: “Falu Bergskola” (Falu Mining School), which was set up in 1822. Its first director was precisely one of the chemical scientists engaged in the discovery of new elements. This Mining school was later merged with other existing institutions offering some technical training into “Tekniska Institutet” (the Technical Insitute). This was in 1876 transformed into a technical high school along German models. The Association of Swedish Iron and Steel industry (Jernkontoret in Swedish) was a key supporter and funder of these developments. The new school was called Kungliga Tekniska Högskolan (KTH) in translation Royal Institute of Technology. KTH had 5 departments, including a school of mining science.
In 1972 the education of mining engineers was transferred to the newly established Luleå Technical College close to the Arctic Circle. The College was later expanded and in 1997 renamed Luleå University of Technology (LTU). LTU has become one of the leading mining universities in Europe, to a large extent due to the fact that it is situated in the centre of one of Europe’s remaining mining regions. Around 2/3 of all university trained staff employed by Swedish mining has been trained at LTU. But LTU has also had its focus on the mining sector for a long time and in its internal program Mines of the Future it has relentlessly pushed the importance of mining and minerals and demonstrated its ambition to be a leading actor in this area. LTU has been appointed by Swedish government to lead the national education and research in mining. The recent decision by the EU to locate one EIT Raw Materials CLC (Co-location Centre) to Luleå means that the university has been given a similar role also on the EU level. LTU has actively built international links and supported cooperation with other universities within Europe and around the world. The bold and officially stated aim is to become one of the globally leading mining universities.
Eurasian Mining, ISSN 2072-0823, Vol. 2, p. 44-48
In conjunction with the 25th Mining Indaba South African Institute of International Affairs (SAIIA) hosted a seminar of “EU’s normative role in African extractive governance”. RMG Consultants and Magnus Ericsson was invited to report from the STRADE (Strategic Dialogue on Sustainable Raw Materials for Europe) project which completed a 3-year Horizon 2020 project in November 2018.
Photo: SAIIA
For details about the STRADE results please go to www.stradeproject.eu
For details about SAIIA please go to https://saiia.org.za
For details on the seminar please see https://saiia.org.za/event/save-the-date-4-february-2019/
Photo: Anja Callius
The panellists are from right: Jane Walerud, serial entrepreneur and investor, Walerud Ventures; Mauri Visuri, CEO Techoventure Oy and chairperson Sotkamo Silver AB; Per Thunander, Senior advisor Stockholm Corporate Finance and Eric Atle Nilsson, Atle Arctica.
RMG and Magnus Ericsson has participated as a speaker, panellist or moderator in each of the Future Mine and Mineral conferences since the start in 2011.
Anton Löf visited Ukraine and met the director of the Geological Survey of Ukraine. The meeting was part of a new project together with the Geological Survey of Estonia, USGS and the Geological Survey of Ukraine.
More information from the Geological Survey of Estonia
Anton Löf was interviewed by Ekonomiekot Extra for the Swedish radio on Cobalt, Congo and battery minerals.
Suget efter batterimetallen kobolt skapar enorma problem i Kongo där vissa får betala med sina liv. Samtidigt kontrollerar Kina tillgången på viktiga råvaror i den gröna teknikomställningen. Men kan istället Sverige bli ett nytt Klondike för de sällsynta jordartsmetallerna?
The 9th Nordic Exploration Award in 2018 goes to Erkki Vanhanen for:
· Relentlessly and with Finnish sisu played a key role in the discovery and development of the Rompas gold mineralisation in Finnish Lapland.
· Actively contributed to increasing the appreciation by Finnish and EU officials of the significance of mining in Lapland.
· Developing new innovative ways to drill and sample a mineral deposit in a Natura 2000 area.
Photo: Henry Lundholm.
Dr Erkki Vanhanen graduated with a Master of Science in Geology and Mineralogy in 1981 and completed his PhD in Geology and Mineralogy in 2001. Both degrees at the University of Oulu. Dr Vanhanen's professional experience has primarily been in gold and uranium exploration for 25 years including 15 years generating, implementing and managing exploration projects in the field. He spent 3 years with Areva Resources Finland Oy and AREVA NC as Technical Director and exploration geologist and 23 years with the Geological Survey as Finland, with a final role as Division Manager, Bedrock and Raw Materials. Dr. Vanhanen served as Mawson's Exploration Manager in Scandinavia and chief geologist from 2010 until his retirement in 2018.
Mawson Oy is a fully-owned subsidiary of Mawson Resources Limited, a Canadian company listed in Toronto stock exchange. Mawson’s flagship, Rompas-Rajapalot gold-cobalt exploration area is demonstrably one of the few such projects in the world. Dr Erkki Vanhanen has been the key person in initially finding and further exploring this area.
The survey results from the area have delineated an exceptional geological potential. The gold-cobalt concentrations found in the area typically exceed the threshold concentrations considered economically viable by multiple, often hundreds of times.
Mawson has invested in its exploration operations in the Rompas-Rajapalot area between 2010 and 2018 around EUR 17 million. Almost the entire sum of investments has been retained by the economic areas of Ylitornio and Rovaniemi and the rest of Finland.
Mawson has since the very start of the Rompas project in 2011 been engaged in a continuous Kafkaesque fight with several Finnish authorities and NGOs about the right to explore in the Rompas-Rajapalot areas in spite of permits repeatedly being issued and confirmed by the Finnish Mining Authority and administrative courts. The outcome of this protracted fight is not yet certain.
Nordic Exploration Award Committee
Stockholm November 2018
Det har varit ett svagt år för råvaror. Vad detta beror på och hur det påverkar börsen och världsekonomin kommenterar Anton Löf på RMG Consulting i Börslunch råvaruspecial.
Koppar, nickel, zink, järnmalm och guld analyseras. LKAB, Boliden och Kaunis Iron likaså.
See the interview with Anton Löf in the Swedish TV channel EFN.
Premier producteur mondial d’or, le canadien veut s’allier avec le groupe de Mark Bristow pour se renforcer sur le continent et améliorer son efficacité opérationnelle.
L’affaire a été préparée dans le plus grand secret. Le 24 septembre, le géant canadien Barrick – numéro un mondial de l’or en 2017 – a annoncé des négociations en vue d’une fusion avec l’« africain » Randgold – premier producteur d’Afrique francophone et deuxième sur le continent. Le nouvel ensemble serait valorisé à hauteur de 18 milliards de dollars, dont les deux tiers apportés par Barrick.
Contacté par Jeune Afrique, un avocat impliqué dans le dossier évoque des discussions entamées voilà deux ans mais devenues sérieuses au cours des trois derniers mois. « Cette opération donne un double signal, estime Christian Mion, associé d’EY chargé du secteur minier.
D’abord, les opérations de consolidation de ce genre vont se multiplier, car certains groupes ont besoin de se restructurer quand d’autres ont de l’argent. Mais, surtout, l’Afrique revient au cœur des préoccupations des groupes extractifs, et plus particulièrement dans l’or. »
En 2017, les deux géants ont produit plus de 6,6 millions d’onces
Sur le continent, tous les acteurs du secteur connaissent – et souvent envient – Randgold, fondé en 1995 et qui a produit l’an dernier 1,315 million d’onces d’or. Cette réussite est avant tout celle de son fondateur, le bouillonnant Sud-Africain Mark Bristow, ingénieur géologue, qui dès l’origine a misé sur l’Afrique de l’Ouest, d’abord au Mali puis en Côte d’Ivoire. Présente également en RD Congo et au Sénégal, la compagnie reste à l’affût de nouveaux permis d’exploration.
LE GROUPE N’A PAS SON PAREIL POUR TRANSFORMER UN GISEMENT EN MINE
« Randgold achète des gisements à un stade d’exploration avancé, quand il est sûr du niveau des réserves, ce qui limite les risques de déconvenues. Mais c’est lui qui installe l’outil extractif et industriel. Le groupe n’a pas son pareil pour transformer un gisement en mine, c’est là qu’il crée le plus de valeur, et il n’a pas peur de le faire dans des pays dont le contexte est réputé délicat », fait observer l’analyste Magnus Ericsson.
L’histoire africaine de Barrick est, elle, plus compliquée. Piloté depuis 2014 par l’Américain John Thornton, ex-banquier de Goldman Sachs, le groupe canadien tire 75 % de sa production (5,3 millions d’onces en 2017) du continent américain. Et ses aventures sur le continent – modestes par rapport au reste de ses activités – sont à ce jour mal embarquées. À travers sa filiale Acacia, dont il détient 64 %, il est implanté en Tanzanie. Engagé depuis deux ans dans un bras de fer avec Dar es-Salaam, qui bloque une partie de ses exportations et lui a infligé pas moins de 190 milliards de dollars (159 milliards d’euros) de redressement fiscal, la production de sa mine (environ 400 000 onces) a fondu presque de moitié.
Appliquer le modèle Randgold à Barrick
Cette dispute tire son origine des nombreuses promesses non tenues de Barrick – initialement titulaire des mines –, concernant notamment les bénéfices sociaux accordés aux Tanzaniens ou encore sa participation à des projets énergétiques et à la montée en puissance de l’industrie locale de transformation du minerai. La création d’Acacia Mining, sous la forme d’un spin-off, traduisait l’intention de la direction générale de Barrick de sortir du continent, en tentant de trouver d’autres partenaires prêts à prendre le relais. Sans succès jusqu’à présent.
>>> À lire – Mines : Randgold à l’affût de gisements à prix cassés
En dehors de la Tanzanie, la seule autre activité africaine du géant de Toronto est sa mine zambienne de Lumwana – 128 000 tonnes de cuivre extraites en 2017 –, dans une filière cuprifère qui n’est clairement pas la priorité du géant canadien, plus que jamais porté sur l’or.
Si la fusion, promue par les deux conseils d’administration, est approuvée par les actionnaires des deux groupes, et par les autorités réglementaires américaine et canadienne, les mines de Randgold continueront à être exploitées selon leur modèle actuel, tout comme sera poursuivi le projet de Massawa, au Sénégal. « Il s’agit d’appliquer le modèle Randgold à Barrick, pas l’inverse », a précisé Mark Bristow.
Ce mariage pourrait débloquer la situation d’Acacia en Tanzanie
Analysant sa propre réussite, le Sud-Africain avait livré début 2018 quelques clés d’explication lors d’un entretien donné à JA. « Nous n’avons pas investi dans des mines qui ont perdu de l’argent ; et nous n’avons jamais cessé d’explorer le sous-sol africain, ni de regarder les occasions d’acquisition de gisement », faisait-il valoir.
Une critique, en creux, de ce qu’ont fait des géants… comme Barrick, connu pour ses investissements tous azimuts et guère inspirés ces dernières années. L’encadrement très africain de Randgold – avec nombre de dirigeants maliens, congolais, ghanéens et sud-africains – devrait même être en mesure de piloter la totalité des activités Afrique du nouvel ensemble.
MAIS TOUS LES OBSERVATEURS NE SONT PAS AUSSI ENTHOUSIASTES
Concernant la Tanzanie, l’arrivée de Randgold pourrait permettre de débloquer la situation. « Mark Bristow et ses équipes ont l’habitude des situations politiques tendues et, surtout, ont de bien meilleures pratiques que Barrick en matière de responsabilité sociale et environnementale. Cela pourrait adoucir les autorités tanzaniennes et débloquer la situation s’ils reprennent les rênes du projet », confie l’avocat interrogé par JA.
>>> À lire – Randgold redresse la barre en fin d’année
Mais tous les observateurs ne sont pas aussi enthousiastes, estimant ce rapprochement peu favorable à Barrick. « Ce que Mark Bristow a réussi avec brio sur le continent, avec une équipe de direction réduite, en mettant les mains dans le cambouis, n’est pas transposable au sein d’un groupe gigantesque. Et l’Amérique latine n’est pas l’Afrique. Pour y réussir, Bristow devra être plus diplomate que ces derniers mois au cours desquels il s’est durement heurté aux autorités, notamment en RD Congo, sur l’évolution du code minier », fait valoir une source qui connaît très bien les deux compagnies.
L’or reste une valeur refuge
S’échangeant autour de 1 200 dollars l’once fin septembre 2018 – un cours en baisse de 8,42 % depuis le début de l’année –, l’or a connu des jours meilleurs, en 2017, mais aussi bien pires, entre 2014 et 2016. La reprise des tensions commerciales mondiales, notamment entre la Chine et les États-Unis, laisse les analystes plus optimistes sur ses perspectives en 2019.
« Le prix de l’or va continuer à être davantage influencé par la spéculation et par son statut de valeur refuge que par le jeu de l’offre et de la demande, estime Anton Löf, spécialiste du marché. Nous prévoyons une hausse modérée des cours, car les investisseurs chinois et indiens devraient continuer de parier sur le minerai précieux – et ce, même si la production progresse légèrement (+ 2.2 % au premier semestre). »
Jeune Afrique
03 octobre 2018 à 11h13 | Par Christophe Le Bec
“Supporting the EU Mineral Sector: Capitalising on EU strengths through an investment promotion strategy” written by Masuma Farooki, Chris Hinde and Anton Löf is now available from STRADE.
You can download it here https://lnkd.in/dc53AS5
RMG Consulting is a brand name owned by AB Gladtjärnen & Mordecai AB. Stockholm, Sweden