Your Custom Text Here
Sverige kan bli ledande när EU ska bli mer självförsörjande på metaller för den gröna omställningen, enligt en expertrapport från IVA.
– Men det måste ske marknadsmässigt. Ett avtal med ett land som Namibia kan vara bättre än att öppna en gruva i Sverige, säger råvaruexperten Magnus Ericsson.
Magnus Ericsson intervjuas i DN
Magnus Ericsson interviewed in NSD (Norrländska Socialdemokraten)
NSD, LULEÅ 24 NOVEMBER 2020 17:00
Framtiden är osäker för LKAB:s bentonitanläggning, SSAB planerar att bygga en ljusbågsugn i Luleå och universitetet får en tung roll när det gäller utbildning av ny kompetens.
Det är några effekter av framtidens järn- och ståltillverkningen, som blev glödhett nyhetsstoff efter LKAB:s besked att gruvbolaget släpper den storskaliga pelletsproduktionen.
Efter att malmen är bruten och anrikad ska i stället en vätgasbaserad teknik användas för att framställa järnsvamp.
Därmed skulle bentoniten, som används som bindemedel i pelletsproduktionen, inte behövas längre. Gruvjätten invigde sin nya bentonitanläggning på Sandskär, nära LKAB:s malmhamn, så sent som 2015.
Några klara besked kring framtiden för anläggningen finns inte.
– Vi vet inte exakt hur tekniken kommer att se ut. Om pellets fortfarande produceras i framtiden och utgör basen för järnsvampsframställning så är bentoniten fortfarande vital. Så länge pellets produceras så är bentoniten helt nödvändig, säger Fredrik Björkenwall, presschef vid LKAB.
Nästa steg i kedjan är framställning av råjärn. I dag hettas järnmalmpellets upp med kol och koks som reduktionsmedel på SSAB i Luleå. Men både masugnen och koksverket, där kolet tillverkas, kommer att stängas.
Ännu är inte bestämt var Hybrits demoanläggning ska placeras. Men järnet ska smältas till råstål i en elektrisk ljusbågsugn.
Dessa används i dag mestadels till att smälta skrot. SSAB planerar inledningsvis att investera i en ljusbågsugn i Oxelösund 2025, där masugnarna ska stängas. Men även i Luleå.
– Planen är att bygga en ljusbågsugn i Luleå, säger Mia Widell, presschef vid SSAB.
Något datum finns inte ännu. Planen är att ställa om successivt fram till 2045. Hur allt nytt påverkar bemanningen kan inte Widell svara på i dag.
– Men jag ser ingen anledning till att det blir några stora förändringar. Vi kommer givetvis att behöva utveckla kompetens, säger hon.
Där tror Pär Weihed, professor i malmgeologi och prorektor, att universitetet får en nyckelroll.
– Kompetensutbildningsbehovet är gigantiskt. Hur ska vi hantera och orka med det? Jag tänker att vi på LTU får en viktig uppgift och kan bidra med att ta fram utbildningar, säger Weihed.
Magnus Ericsson, professor i mineralekonomi vid LTU, bedömer inte att frågan om Hybrits placering är en ödesfråga för SSAB i Luleå.
– SSAB:s stora styrka och konkurrensfördel finns i de följande stegen, där man tar fram valsar och stål av speciellt bra kvalitet till kunder, säger han.
Jonny Vikström, NSD
Minskad tillväxt i Kina och handelskrig som kan trappas upp mellan USA och EU samt Kina. Det pekas ut som orsaker till en skakig råvarumarknad. Flera metallpriser har fallit den senaste månaden.
Av Anders Johansson
Svenska Dagbladet, 18 Juli 2018
– Osäkerhet är det värsta som finns, säger Martin Jansson, råvaruanalytiker på Handelsbanken.
Priset på koppar, "Dr. Koppar", som historiskt brukar följa och förutspå konjunkturläget i världen har gått ned 14,26 procent i värde den senaste månaden. Även priserna på aluminium och zink har fallit med 9,42 respektive 20,26 procent.
Prisfallet sammanfaller med hårdare tongångar mellan USA och Kina samt EU. På tolv månader har dock priset på koppar stigit med 6,21 procent. Den senaste nedgången har flera orsaker men enligt Anton Löf, råvaruanalytiker på RMG Consulting, är det för tidigt att dra för stora slutsatser om orsakerna.
– Kinas tillväxt har saktat in något och de är storkonsumenter av alla metaller så det har gett stor effekt. Att bara peka på de nya tullarna och handelskriget är att ta i, men om det fortsätter så kan det ge effekt på priserna, säger Löf.
Osäkerheten sänker priserna mer än effekten av tullarna.
Senaste månadens prisfall på råvaror beror helt och hållet på handelskriget enligt Martin Jansson.
– Det är en indikator på lägre tillväxt framöver, man prissätter tillväxten. Tullarna gör att det blir friktion i hela det globala handelssystemet. Tullarna blir som en extra skatt som läggs på konsumenterna, säger han.
Prisfallet beror inte direkt på de nyligen införda tullarna och handelskrigets ekonomiska effekter enligt Jansson. Marknaden är osäker på vad följderna av Trumps politik blir och det är det som får prissättningen att sjunka.
– Osäkerheten sänker priserna mer än effekten av tullarna. Osäkerhet är det värsta som finns på de finansiella marknaderna, säger Jansson.
Osäkerhet på finansmarknaden brukar också leda till att många investerare söker sig till guld och silver. Men det är inte givet att guldpriset kommer att gå upp. Priset på guld sätts i dollar så det är hårt knutet till valutan och hur amerikanska centralbanken sätter räntan.
– De planerar att höja räntan, samtidigt ökar dollarns värde och det sammantaget pressar ner guldpriset. Det väger tyngre än osäkerhet på marknaden som skulle tala för att guldpriset höjs, menar Anton Löf.
Råvarumarknadens rörelser kan få effekt på börsen. Många av bolagen på Stockholmsbörsen är beroende av råvaror.
– Handelskriget kan skapa strategiska utmaningar för bolagen som är svåra att hantera. Ska man flytta produktion till USA för att undslippa tullar eller hur ska man göra tänker nog många, säger Jansson.
Risken för SSAB är att det blir prispress på stålet i Europa istället.
Några av de svenska bolag som mer specifikt kan påverkas av osäkerheten på råvarumarknaden är gruvbolagen Boliden och Lundin Mining men även stålbolaget SSAB som däremot kan gynnas av Trumps tullar.
– SSAB producerar stål i USA vilket de dra nytta av, då de kan sälja sitt stål för ett högre pris där, tullarna kommer hålla konkurrenterna borta. Risken för SSAB är att det blir prispress på stålet i Europa istället, förklarar Jansson
Den 20:e juli lämnar Boliden och SSAB sina delårsrapporter, Lundin Mining rapporterar den 25:e juli och den 10:e augusti rapporterar även LKAB. Det återstår att se hur bolagen påverkas av prisfallet.
https://www.svd.se/oroande-prisfall-pa-metaller--handelskrig-paverkar
Magnus Ericsson is quoted in the Jordan Times.
LONDON — African government efforts to force mining companies to process minerals before export may backfire as they come up against weakening commodity prices and investor demands that firms reduce risky investments.
In the last year alone, Zimbabwe, Zambia, Democratic Republic of Congo (DRC), Namibia, South Africa and others have hinted at, announced or put in place measures aimed at adding value to minerals exports, which would boost tax revenue, encourage formation of new businesses and add jobs.
But with falling metal prices and a drastic reduction in the capital available for the mining industry, wary companies are increasingly shying away from investment in countries where the rules of the game can change quickly.
“Investment sentiment in the last year has moved against the mining sector, but the governments tend to have a lagging view of how this is going to affect investment in their countries,” said Mike Elliott, global mining and metals leader at Ernst & Young.
“They continue to argue that mining needs to make a bigger contribution to their economies, but you’ll have to see investment severely tail off to make them think they need to attract investment rather than scare it away,” he added.
According to consultants, governments could find more targeted and effective ways of adding value to local economies.
For example, they could push local companies that provide services for the mining industry such as logistics, security, catering and construction to become more competitive and then tighten regulation around the procurement of such services, consultant Tom Wilson at Africa Practice suggested.
“Ultimately you can’t turn market forces on their head. You have to figure out where the country has the capacity to fill the need for goods and services and provide some structures that actually help indigenise some businesses,” Wilson said.
The top five mining companies are slashing total capital spending from a peak of about $70 billion in 2012 to an expected $46 billion in 2015, according to Reuters I/B/E/S.
Mining firms have been taking costly writedowns following years of risky bets to pursue growth, and they now need to prove to shareholders they can use their cash more wisely.
“Companies need to decide whether they wish to continue mining in these countries and face what the governments want to do in terms of beneficiation or pull out. And in some cases it will be a pull-out strategy,” said Kevin Goodrem, vice president of beneficiation for De Beers Group.
The hard line
Zimbabwe, which holds the world’s second-largest platinum reserves after South Africa, has taken a hard line. President Robert Mugabe late last year threatened to stop exports of raw platinum in a bid to force mining firms to process the metal domestically.
The government said last month it had short-listed two companies to build a refinery by 2016, but industry players expect the project will take much longer than two years.
A source at a mining company operating in southern Africa said the volumes mined in Zimbabwe are not enough to make construction of a $2-$3 billion refinery economically viable, and he was sceptical that the energy supply would be sufficient to run it.
But companies operating in Zimbabwe, which include top world platinum producers Anglo American Platinum and Impala Platinum Holdings, have to remain engaged with the government to avoid losing assets.
“For the platinum miners who operate in Zimbabwe, it is a very concerning time. And it is a bit of a tragedy for Zimbabwe, because they are a very significant producer, but no global capital is going to go there today with that policy uncertainty,” Elliott said.
The DRC and Zambia, Africa’s largest copper producers, are also trying to boost downstream investment.
Kinshasa is trying to implement a ban on exports of copper and cobalt concentrates but has so far encountered the resistance of the powerful governor of Congo’s copperproducing Katanga province.
Many in the industry say the ban is unrealistic as acute electricity shortages hamper processing activities in Congo.
In Zambia, President Michael Sata in October revoked a law that had suspended a 10 per cent duty on exports of unprocessed minerals including copper, iron, cobalt and nickel.
Miners say that although some plants are being built, Zambia does not have enough smelting capacity to process all its copper, so they are accumulating high stocks of concentrate.
“Some of these countries are trying to run before they can walk,” remarked Deutsche Bank analyst Robert Clifford.
“I understand why they want to do it, but they have to provide some assurance to companies that they are not going to pull the rug out from under their feet and change the rules once they have spent billions of dollars,” he said.
Also new smelters and plants may not make sense if their products are expensive and uncompetitive in global markets.
Mining experts say governments should avoid blanket policies and instead target parts of the industry that will actually benefit from downstream investment.
They cite Indonesia’s controversial ban on exports of unprocessed mineral exports as an example.
The ban is expected to boost downstream processing investment in the next few years in nickel, where the country is competitive. But in copper, it is expected to achieve little besides souring the relationship between the government and producers.
Wary of the risks, Namibia seems to have taken a softer approach so far. The government has commissioned a study to identify the commodities it would be more beneficial to process.
“You have to be careful with value-addition policy, because the risk is that it could be value disruptive,” said Magnus Ericsson, founder of the Raw Materials Group, a consultancy that advices governments and companies on mining issues.
“One policy doesn’t fit all. That’s a recipe for disaster,” he added.
23 octobre 2013 à 11h08 | Par Jeune Afrique
Le continent africain détient des réserves de fer majeures. Anton Löf, analyste senior minerais de fer chez IntierraRMG, analyse l'évolution de son cours pour Jeune Afrique.
« La production mondiale de fer est échangée de deux manières : sur une base contractuelle, entre les grands producteurs de fer – tels que Vale, Rio Tinto et BHP Billiton, qui représentent 38 % du marché à eux trois – et les sidérurgistes majeurs (tel ArcelorMittal) ; sur le marché au comptant (spot), dont les cours ont fluctué fortement depuis deux ans (voir courbe).
Mieux réparti à la surface du globe que le cuivre, le fer peut se trouver partout, mais l’Australie, le Brésil et la Chine en sont les principaux producteurs. Le continent africain détient des réserves majeures, notamment en Guinée, en Côte d’Ivoire, au Liberia, en Mauritanie et en Angola, mais elles sont largement sous-exploitées. Alors que le marché mondial du fer représentait 1,8 milliard de tonnes en 2012, la production totale de l’Afrique n’a pas dépassé 77 millions de tonnes la même année (contre 69 millions en 2011). La grande majorité de ce minerai provient d’Afrique du Sud (57 millions de tonnes) et de Mauritanie (12 millions), même si la production du Liberia devrait grimper en 2013. Les grands projets africains, comme celui de Simandou en Guinée, qui permettent des économies d’échelle, ont pris du retard. Leur entrée en production risque d’être repoussée, alors qu’ailleurs cette dernière a fortement décollé depuis 2001, notamment en Australie (+ 8 % sur la seule année 2012).
Hausse de la production
La Chine continue à représenter près de la moitié des achats de fer du globe sur les marchés (750 millions de tonnes importées en 2012), et sa propre production diminue. Elle continuera donc à importer de gros volumes, mais insuffisamment pour faire monter les prix. Ceux-ci devraient donc continuer de baisser à court terme, en raison de la hausse de la production. À moyen terme, les prix devraient toutefois se stabiliser, puis remonter sur le long terme, avec une demande croissante de pays asiatiques comme l’Indonésie et les Philippines. »
https://www.jeuneafrique.com/15401/economie/fer-court-terme-les-prix-vont-baisser/
RMG Consulting is a brand name owned by AB Gladtjärnen & Mordecai AB. Stockholm, Sweden